kakaokamera

Hur kan man bli så trött av att bara springa omkring och ta bilder. Eller åtminstone försöka ta foton som ser ut som mer än bara svart eller vit suddig massa. Vilket inte är så lätt med en kamera man själv gjort av en tom kakaoburk (fast jag har aldrig förut ägt en kamera som doftar så här gott)(en pinhole camera, som enligt wikipedia heter hålkamera på svenska). Men efter att jag lärt mig använda en ljusmätare och fått gjort en tabell över ljusmängder (eller halter eller vad man skall kalla det) och slutartider så blev det lite lättare. Och det är så häftigt att se hur bilderna på fotopappret kommer fram när man lägger det i en balja med kemikalier i ett rum med bara rött ljus sådär som i gammaldags filmer.

Det här var den sista av de två dagarna vi arbetade i fotograferings workshoppen. Så nu får jag bara hålla tummarna för att jag skall rymmas med i gruppen som får fortsätta med fotografi på våren. Får se hur det går.
Men nu skall jag sova så jag okar jobba imorgon. Har fortfarande några hundra små rutor kvar att rita på mitt nästa projekt som skall vara färdigt till utställningen på torsdagen (en gemensam utställning för alla första årets studerande på skolan). Den första utställningen vi kommer att få ett riktigt vitsord för.