blärkgh

Alla har vi råkat ut för dåliga lärare nångång. Men mina research practice lärare för den här perjoden är nog ett av de värre fallen jag varit med om (research practice är en av våra kurser och går ut på seminarier, essäskrivning och en del konstnärligt arbete).
I början tänkte jag att de bara var lite ineffektiva. Vi gick inte så snabbt igenom saker på timmarna och de pratade mycket oviktigt sinsemellan (lärarna). Men när det sen börjar verka som ett undantag att gå igenom texterna vi skulle läsa före seminarierna och sedan diskutera så blir man fundersam. Jag förstår att det kanske inte alltid är så lätt att få en grupp ointresserade trötta elever att diskutera en text de inte har förstått hälften av. Men lärarna borde väl ändå försöka. De borde kanske åtminstone själva ha läst texten före lektionen börjar och kunna förklara den för eleverna. Och ifall det är ett ämne som inte automatiskt väcker en massa starka åsikter så borde en lärare kanske förbereda frågor som möjligtvis kan väcka någon slags diskussion. Då menar jag något annat än bara "What do you think about that?".
Jag blir bara lite irriterad när man måste vänta 45 minuter på att de som är sena kommer och att lärarna hinner planera klart dagens program där på stället efter att vi egentligen borde ha börjat redan. Och när man sen ska försöka förstå när någon flummigt och vagt svammlar igenom innehållet i texten vi hade som läxa att läsa och det låter som om persomen antingen inte har läst texten själv eller aldrig studerat en enda gnutta pedagogik i hela sitt liv så blir man inte gladare. Det hjälper inte heller att det som tog två timmar att gå igenom långsamt och o-organiserat kunde ha varit över på en timme. För att inte tala om våra en och en halv timmes matraster som vi får mitt i dagen medan vi väntar på att måsta gå tillbaks klockan två och fortsätta göra saker som lärarna verkar hitta på an efter. När allt det här skulle ha kunnat skötas på två timmar på förmiddagen.

Men förra måndagens utflukten till London tar nog priset. Jag åkte inte dit. Det berättar kanske någonting.
Vi hade blivit utlovade information och en plan på vilka museer och gallerier vi skulle besöka. Det skulle skickas ett mail åt oss en vecka före utflykten. Men mailet kom på söndag kväll klockan åtta (dagen före vi skulle åka till London) och där stod inget annat än att vi skulle träffas klockan 11 i Tate Modern nästa dag. Så jag skrev ett artigt men bestämt svar och förklarade att jag inte tänkte komma.
Jag hörde senare av en av de få som hade tagit sig dit att lärarna hade varit sena och att de inte hade några som helst planer på nåt program för dagen.
Skulle mailet ha kommit tidigare skulle jag nog ha kunnat kolla upp vad som pågår i konstväg i London just nu och gått omkring där på egen hand. Men jag tänkte inte börja göra det sent på kvälllen dagen före. Dessutom var jag så sur i det skedet att jag definitivt tänkte strunta i alltsammans.

Nu är det inte många seminarier kvar och jag hoppas på att de här lärarna är bättre på att hjälpa en med att skriva sin essä än vad de är på att försöka hålla en lektion. Så det värsta är väl över. Men åtminstone har mina läsare nu något att göra en stund när de ska plöja igenom den här textmuren.