Tysklandsresa

Som planerat så startade bussen från skolgården lite före sju på måndag morgon och var tillbaka på fredag kväll med alla elever som hade åkt och inga extra upplpckade på vägen.
Först bar det av till Folkestone där bussen körde på ett mycket fult tåg som vekade vara byggt för att just och just rymma en buss (det fanns inte mer än 30 cm spelrum på båd sidorna). Sedan stod bussen stilla medan tåget körde under Engelska kanalen till Frankrike på 35 minuter. Och så bar det iväg genom Frankrike, Belgien och Tyskland i många timmar tills vi var framme i Köln.




Hostellet låg på gångavstånd från centrum så redan första kvällen vandrade vi dit för att se katedralen som sannerligen var en pompös byggnad:

Den var inte så lång eftersom den låg mitt i centrum av en stad. Men allt som den hade förlorat i längd hade lagts till i dens höjd.
Bakom katedralen kommer man ner till det moderna konstmuseet (den konstiga metallbyggnaden i bilden här under) och till floden (Rhen).

Nästa dag var det Köln som gällde. Två museibesök. Och en massa tid att gå rut och se staden. Här under ser man floden och bron som tågen körde över till järnvägsstationen.

Det som är opraktiskt med att ha allt på gångavstånd är att man aldrig får sätta sig ner och vila emellanåt som när man åker buss eller metro. Så vi hade ganska sjuka fötter efter den här dagen.



Följande dag hade vi tre museibesök i Düsseldorf inskrivna på programmet. Många väldigt intressanta utställningar. Och där emellan kunde man vandra ute i solen och sommarvärmen och äta glass.



Torsdagen var igen en dag med museer, men den här gången i Bonn. Ett museum var närmare centrum och det andra låg en bit utanför stan. Egentligen var det en gammal tågstation som byggts om till konstmuseum och restaurang (på bilden här under).

Så fanns det också en underjordisk trappa/hiss till en ny, modern tillbyggnad högre upp på sluttningen. Intressant lösning. Men fin utsikt över den idylliska dalen med Rhen floden i mitten.

Senare på kvällen när vi kommit tillbaks till Köln bestämde vi oss för att gå ut och åta något typiskt tyskt när det ändå var sista kvällen (och dessutom var det ända riktigt tyska vi ätit dittills currywurst och berlinermunkar). Så vi gick till ett ställe som hade schnittzel som sin specialitet. Och där åt vi de största wienerschnitzlarna jag någonsin sett. De var lika stora som tallriken de serverades på (vi fick potatisen, salladen och en massa olika såser i gemensamma skålar på mitten av bordet och såklart serverades det kölch öl till alltsammans)

På fredag förmiddag fanns det ännu tid för lite shopping och sightseeing. Så packningen utökades med lite godis och tyska bakverk som färdkost för hemresan. Och så hann vi ta en till på St. Ursulas kyrka som har ett litet sidorum som är utsmyckat med människoben efter legenden om Ursula och hennes följeslagare, 11000 jungfrur, som alla dog som martyrer.

Sedan var det bara att sätta sig i bussen för den 8 1/2 timme långa hemresan (med pauserna medräknat).